Smärta och "allt för hälsan"

Ont i rygg och knä, vilket har gjort mig sängliggande en del dagar de senaste veckorna.
Skall få återkoppling och information om hur vi tar oss vidare i utredningen från läkaren på måndag.

I helgen var jag i alla fall  utanför dörren första gången på flera dagar.

 Tog en sväng förbi Hälsomässan på lördagen med Malin och lyssnade på några föreläsningar.

"Preparandkurs på Paulúns kostrådgivare utbildning" med Martin Brunnberg.
"Maximera dina prestationer med rätt kost" med David Jonsson.

"Bli sockerfri - gå ned i vikt och skydda dig mot hjärt-/kärlsjukdom, cancer, diabetes och ett påskyndat åldrande" med Fredrik Paulún.

Alla föreläsningar arrangerades av Paulúns näringcenter.

Söndagen spenderande jag där med  dottern och Malin. Kollade atlaskotorna på mig och Ida,  köpte massa böcker och annat skoj. Köpte även 12 par strumpor som vi  givetvis glömde nånstans.  Så god jul på den som hitta dem :)

Träffade även Jessica och Hector en sväng. Underbara på alla sätt och vis <3

Känner att ryggen mådde bra av att få röra sig lite, dock gör knät ondare nu än innan. 

Går in tredje veckan tillsammans med Underbara Sofia Stiernman (http://sofiastiernman.wordpress.com )
Känns så skönt att allt med kosten fungerar när träningen ligger lite på is.

Gemensamma veckomål

Idag så satte jag och dottern vårt gemensamma mål för nästa vecka.
Känns så skönt att hon vill och är en del av min resa.

Känns som vi är på gång nu. Tillsammans är vi starka!! <3

Bästa starten på helgen

Startade lördagen på bästa sätt.. Dubbelpass med bästa Annelie <3

Svettigt värre..

Sen har jag bara tagit det lugnt, funderat, planerat och reflekterat... Viktigt det också, har jag hört ;)

Har lust att dra i väg till gymmet en sväng till..

Försöker hitta alla orsaker till att slippa ifrån tvättstugan ;)

Senaste veckan

Förra lördagen så hade Hector, Annelie och Mikaela ordnat med en hälsodag för oss i Kbk.
Underbart att få träffa alla, träna och ha trevligt tillsammans.

Vi startade  med ett pass med bästa PT-Sofia..
Sen förläsning av bästa Roger  "är du ett ägg eller en nektarin".
Sen ett cirkelpass med bästa uppvärmningen, avslutning och avslappning..  Menar vad kan gå fel med Mora träsk, Sally och Enya :)

Tack till er alla som var där och skapade en oförglömlig dag.

Söndagen och Onsdagen bjöd på pass med PT-Ida..  Hon kör hårt med mig, vilket jag är tacksam för...  Älskar träningsvärken efter <3

Nu siktar vi in oss på backträning på lördag följt av en massa kramar från bästa Camilla som kommer hem till Sverige och hälsar på <3

Nu kör vi :)

Idag så hade jobbet ordnat så vi fick komma iväg och träna lite på dagen.

Var dålig uppslutning av kollegor, men vi var iaf 8 tappra.

Riktigt kul att Michaela var med. Vi får träna igen nån dag. :)

Det var tufft och svettigt cirkelpass.

Fick ett litet glädjeknäpp när det kom en av låtarna som Jill hade på jympapasset på häslocamp3.

Liksom skuttade mellan stationerna och log som ett fån.

På lördag är det dags för en hälsodag med bästa gänget <3

Ge kroppen den vila den behöver.

Vaknade upp i morse med ett huvud som kändes som en bomb redo att explodera och halsen full med taggtråd. Men envis som jag är så åkte jag givetvis till jobbet.

Kämpade mig igenom 3 timmar. Siffror snurrade runt i huvudet. Kollegor kunde säga 13 och min skalle fick det till 73. Huvudet dunka och jobbade i 110. Frysa som en tok men samtidigt tycka det är varmt som satan är en skum känsla.

Det kändes som jag nästan sprang vägen mellan jobbet och pendeln, trots detta tog promenaden ca 20 minuter längre än vanligt och tant Agda med rullator nästan sprang förbi mig..

Detta är dagen då jag börjar lyssna på min kropp, och ger kroppen den vila den förtjänar. Förhoppningsvis så kurerar jag mig fort.

Hälsocamp3

Vilken känsla det var att komma till Ekolsundsslott igen. 

Jag var inte alls lika nervös som förra gången. Visst pirrade det lite i magen. men jag kände inte för att kräkas när jag kom åkandes i allén. Jag kände mig både fysisk och mentalt förberedd denna gång. 

Efter att blivit välkomna av världens bästa välkomstkommitté så var det bara att hitta sitt rum och byta om och göra sig redo för första passet. 

När jag gick  till slottsgården så dök minnen och känslorna från förra campet på mig. De förbannade traktordäcken, boxningsstunden med Susanna under äppelträden, Maja min underbara Maja. 

Och ja, jag fällde en och annan tår. Lätt för tårar kan man kalla det om man vill, själv kallar jag det uppvärmning inför lördagen.

Som sagt lördagen var den av alla dagar som satte sina spår. 

Gripande föreläsning med Natalie Mattsson och en minst lika gripande med Johan Noren. Så oerhört tacksam att ni båda delade med er av er själva och er resa.

Träningspassen på lördagen kändes extremt tuffa. Men jag utförde dem alla, svetten rann och jag trodde fan att jag skulle dö några gånger på kuppen. 

Tack till Jill Sköldinger, Johan Fredström, Elin Dollerup Karlsson och Sofia Stiernman som utmanade mig lite extra denna dag.

Jag är enormt tacksam över att Slejman och Jessica anordnar dessa hälsocamps.
Att åka på dessa har varit det bästa jag gjort för mig själv.
 Jag har fått lära känna en massa nya härliga människor, alla med olika  förutsättningar och bagage men med samma mål. Att bli vårt bästa jag. 
Jag har lärt mig mer om mig själv på dessa 8 dagar än jag gjort under hela mitt liv. Ni har fått mig att utmana mig själv och framförallt har ni fått mig att tro på mig själv.

Jessica och Slejman, ni är mina hjältar <3

Första passet med PT

Idag var det daga för första passet med PT-Ida.

Hade det varit för några månader sen, så hade jag säkert kräks på vägen dit.

Nu kände jag mig bara laddad...

Hon körde hårt med mig..

Men jag behöver det.

Svettigt och riktigt skoj. 

Känslan när man märker att man kan göra något man inte trodde,

fy fan vilken härlig känsla.

Träningsvärken kommer smygande, vi botar den med ett Box-pass imorgon.

I helgen så kommer det ett inlägg om hälsocampet med en massa bilder.

Nu dags för sömn och återhämtning.

Inspirerande...

Var på gruppmöte på itrim.

Vi skulle alla berätra om något bra som vi har gjort i sommar.

Att jag skulle berätta om hälsocampet var det aldrig något tvivel om.

Berättade om upplägg, hur nervös jag var innan, alla underbara föreläsningar, alla underbara människor jag träffade. Det var nästan så att jag hade behövt en förpackning Lambi.

I slutet fick vi sitta längst fram och lyssna på när alla andra skulle säga ett ord positivt ord de skulle beskriva den personen med.

Nyfiken

Modig

Mental utveckling 

Engagerad

Duktig

Söt

Inspirerande

Ansvarsfull

Humoristisk

Dessa var orden som de sa om mig.

Lovar att hade de gjort det här i januari så hade det varit helt andra ord.

Ni som läser detta får gärna fylla på listan med ord som ni skulle beskriva mig med.

Lämna en kommentar här eller på Facebook.

Sen vill jag passa på att tacka alla i min omgivning för  allt stöd. Ni gör min resa mycket lättare.

Ett extra stort tack till Jessica och Slejman för att ni  ordnar dessa hälsocamp.

Att ni hjälper mig i min resa till att bli mitt bästa jag. <3

Nervös? Jag?

Börjar känna av att campet närmar sig. Nervös är bara förnamnet. 

Vad ska packas? Hur mycket av allt skall packas? 

Har jag lärt mig något efter förra campet och packar lite mindre, så jag får ner allt i en väska? 

Eller blir det så att jag packar lite extra, och kommer släpandes på 3 väskor denna gång?

Men framför allt, har jag allt jag behöver ha med mig?
Om inte, när ska jag hinna med att inhandla det?

Kommer jag klara av allt?
Eller det vet jag ju att jag gör, men kommer jag komma ihåg det när vi väl är där?

Eller kommer den där rädda lilla Linda titta fram igen,
den där som är så ofantligt rädd för att vara "sämst" och att orka minst? 

Vad kommer vi göra på passet som heter "Lattjo Lajban banan"?

Spöken finns de?

Vågar jag mig upp på vinden? Menar jag ska ju inte sova på slottet denna gång, 

fast åt andra sidan sover jag ensam i ett rum, hittar spökena dit? 

Kommer jag komma upp varje morgon, nu när jag inte har min Maja där som håller koll på mig?
Menar jag som älskar att snooza..

Tänka mindre och bara köra?

Underbara kollegor

Idag efter jobbet så drog jag, My, Alexander
och Mewita iväg på ett Box-pass..

Vi gav järnet och svettades en massa..
Fan vad grymma vi är!!

Ett extra tack till Mewita för allt pepp..
Du fick mig att ta i lite extra :)

Va extra stolta över er själva idag. Och för all del
glöm inte att njuta av träningsvärken när den kommer. ;)

En mindre bra dag

Idag har varit en mindre bra dag.

Hade svårt att somna igår, vilket resulterade i endast 3 timmar sömn. 

Vilket i sin tur ledde till en dålig start på dagen då jag inte åt någon frukost. 

Vilket gjorde att resten av måltiderna hamnade i "obalans".
Detta tillsammans med för lite vätska under dagen resulterade i värsta huvudvärken på länge. 

Hade detta varit för några månader sig så hade jag blivit så besviken på mig själv. Jag hade gömt mig under täcket, gråtit floder, bara sagt dumma och nedvärderande saker om mig själv. Säkerligen hade jag tagit med mig ett kilo godis under täcket också. 

Nu ser jag istället ett misslyckande som en möjlighet att utvecklas.
Vad ska jag fortsätta att göra? Vad ska jag börja att göra? Vad ska jag sluta att göra? 

Imorgon är en ny dag, full av möjligheter! 

Glädje och energi.

Lördagen var tänkt som en vilodag.

Men igår kväll så fråga Anneli om jag ville med och köra indoorwalking och bodypump, och då kunde jag inte låta bli att boka in mig på indoorwalking. Bodypump-passet var fullbokat vilket jag då såg som något skönt, som en befrielse. För inte skulle jag klara av två pass på en och samma dag?  

Hade svårt att sova under natten. Var nog lite nervös, det där med att prova nya saker får det ju att pirra lite extra i magen. 

Var riktigt trött när klockan ringde, var på väg att skita i allt, tog upp mobilen och kollade alla inspirerade inlägg i "körbaraköör ända in i kaklet" på facebook. Väckarklocka nummer 2 sätter igång, givet är låten som spelas Sally. Samtidigt som låten spelas så läser jag vad underbara Line hade skrivit. 

"Ligger du just nu i sängen och tvekar på om du ska ge dig ut för att du är tex trött, har träningsvärk, kanske huvudvärk till och med och kudden är sådär skitskön rent ut sagt? Gå upp, snöra på dig skorna, det är ju så jäkla gött när du väl kommit ut"

Det blev fart på tanten. Tack Line för att du alltid skriver rätt saker vid rätt tillfälle <3

Väl på t-banan så inser jag att om foten pallar och det finns platser lediga till bodypump så är det ju helt klart meningen att jag ska vara med där också. 

Indoorwalking, f-n va tufft det var, men riktigt skoj. Och ännu roligare blir det i sällskap av Anneli och Hector. Så underbara människor så fulla av energi och glädje. 

Givetvis fanns det platser kvar till bodypumpen, så det var bara att köra. Varför sluta när man är igång? 

Paniken spred sig dock lite i kroppen när jag insåg att den lediga platsen som fanns, var längst fram mittemot instruktören. Hade det inte varit för att jag såg Annelis underbara leende i spegeln så hade jag nog inte klarat hela det passet. 

Tack till Anneli och Hector som fick mig att utmana mig själv lite extra, inte bara 2 nya  pass, utan på ett nytt ställe och dessutom längst fram på ett av passen.  Kärlek i massor till er båda <3

Missade givetvis bussen vilket till min stora glädje innebar en promenad i regnet. Finns det något härligare? 

Hammarbybacken med bästa gänget

Kom inte så långt i städningen idag.
Men belöningen blev ändå Hammarbybacken. 

Promenad, följt av cirkelträning och sen backen.
Ja, den där backen, den där höjden.
Erkänner glatt att utsikten var underbar, men det var HÖGT!!! 

Benen kändes skakis och hela magen gjorde ont.
Men jag tog mig upp och ner.

Detta gör jag om igen, och igen och igen.
Nån gång ska väl i alla fall lite av höjdrädslan försvinna?

Ni köör vi..

Idag blev det ett box-pass med My.
Fy satan vad svettigt det var, men grymt skoj :) 

Nästa vecka kör vi igen.

Imorgon så ska det städas här hemma.
Behöver hitta sängen under alla kläder, börjar tröttna på soffan.
Kaoset hemma, skapar lite kaos i skallen.
 

Belöningen efter en bra städning, blir Hammarbybacken med Ida och ett gäng härliga människor för facebook-gruppen "Körbaraköör ända in i kaklet".

Den största utmaningen blir helt klart höjden.
Men det är bara att fokusera blicken och sätta den ena foten framför den andra.


Förra sommaren så hade semester inneburit soffläge.
Denna vecka består knappt av en lugn stund.
Hur härligt är inte det?

Körbaraköör...

Första passet på itrim på 2 månader.

Höll på att ge upp när jag var inne på tredje och sista varvet..

Men hörde hela "körbaraköör"-gänget skrika och heja på mig.. "Du klarar det" "kör bara köör", "kämpa", "andas", "ta i", "kom igen".

 Ni fick mig att orka köra sista varvet och ett bonus varv på det.

Tack för all pepp och all energi!

En bit upp för backen..

Efter Idas tandläkarbesök så begav vi oss till hammarbybacken. 

Rekade lite inför torsdagens backträning. 

Att vi hittade dit var ju ett under.
Vi lyckades ta oss upp en bit. Det var inte så jobbigt att gå, men höjden var jobbig.

Det pirrade i magen och huvudet blev lite vimsigt. Men vi tog oss i alla fall upp en bit.

Kändes som en lagom förberedelse inför torsdagen.
Då har jag dessutom extra draghjälp hela vägen upp.

Sa jag förresten att jag har semester denna vecka?
Tänkte att jag skulle ta det lugnt och fixa i ordning hemma. Hitta sängen under alla kläder, tömma de sista flyttkartongerna. 

 Men det är en massa skoj inbokat, träning och gruppmöte på Itrim, ett box-pass med My, backträning med några underbara människor från gruppen körbaraköör ända in kaklet på facebook, ett box-pass med Malin.

Box.. Riktigt skoj..

Idag stod det ett Box-pass på schemat med Malin.
Tyckte det var riktigt skoj. :)

Utan hälsocampet och Malin hade jag nog aldrig tagit mig dit. Tack <3

Imorgon ska Ida till tandläkaren. Belöningen efter är Hammarbybacken.

Svårt att få till den där morgonträningen..

Igår kom det ett vykort på posten.
Underbara människa.
Blev så glad och lycklig. Och vi saknar dig med enormt mycket.

Jag försöker få in det där med morgonträningen.
              Men innan dess behöver jag nog få lite ro i skallen först, så man kan sova om nätterna.
För om man bara fått sova 2 timmar innan klockan ringer så är det ännu lättare att sova längre än planerat.

Försökt med träning på kvällen, en promenad, ett bad, en bok..
Det var inte förrän nyss jag insåg att kaoset i köket och bland mina kläder ställer till med röra i huvudet. 

Tagit itu med köket nu ikväll.

Nästa projekt är garderoben.
Just nu är det kläder i en ikeakasse, på tork, i garderoben och en gigantisk hög på sängen..
Och jag hittar ALDRIG det jag vill ha på mig.

Dags att ta itu med en handlingsplan över mina mål.

Härligt område...

Par, unga som gamla. Hand i hand eller så där nära men ändå inte för nära. 

Ungdomen men vännen eller hela gänget. Mammor med tonårsdottern likaväl mammor med småbarn, pappor med barn. Hela familjer med små barn likaväl som äldre. 

Ensamma, tillsammans, med hundar eller utan hundar. 

Folk är väldigt aktiva i mitt bostadsområde. De promenerar, powerwalkar, joggar, springer, cyklar, spelar fotboll, hoppar studsmatta, spelar badminton, gemensam träning borta på fotbollsplan. 

Och alla gör det med ett leende, de skrattar, de sjunger och njuter av tillvaron. 

Jag känner att vi äntligen hamnat på rätt ställe. 

Vissa kör med post-it lappar men lite smått tröttnat på dem på jobbet.
Så på köksvägen sitter stor whiteboard, som behövs fyllas på.  

Tacksamhet..

Hade tänkt att ta mig en slappa hela dagen på soffan-kväll.
Men kom ut på en 6,5 km lång promenad.
Underbart skönt att få sortera upp lite tankar i huvudet.

Ibland är jag så instängd i min egen lilla bubbla, att jag inte inser hur underbara människor jag har runt omkring mig.

Familjen, vänner, arbetskamrater och alla i facebook-gruppen "Körbaraköör ända in i kaklet".

Tack för att ni finns där i bra stunder, i jobbiga stunder. I vått och torrt. 

All kärlek till er <3

Bästa dagen på länge..

Denna dag är så nära perfekt som den kan bli. 

Starten blev en underbar frukost, dock serverades den vid lunch tid. Då någon valde att sova bort hela förmiddagen.

Fick med mig kusinen till gymmet. Vilket jag är oerhört tacksam för, då jag får panik bara av tanken att gå dit själv. Hon trivdes dock mer i det stora gymmet, medans jag kände mig mest hemma i tjejgymmet. 

Så jag fick möjligheten att vara där själv fast ändå inte själv. Det är ett steg i rätt riktning. Behöver bara bearbeta tankarna lite där så kanske jag kommer iväg själv inom kort utan att få panikattacker. 

Efter gymmet så hämtade vi upp min underbara dotter och drog med henne på promenad. För att hon inte skulle känna av hur långt vi gick så delade vi upp promenaden med tydliga och roliga delmål. Första stoppet blev middag på en uteservering i Fruängen. Kanske inte så roligt, men energin behövdes fylla på.

Efter middagen så satte vi siktet på minigolfen i Hägersten. Eftersom att det inte skulle gå allt för snabbt att gå dit så villade jag bort oss lite bland villorna i Mälarhöjden. Men jag slängde mig med lite gatnamn, så jag tror inte att de märkte av att vi var lite vilse.

Jag har inte spelat minigolf sen jag var liten. Inte för att jag tycker att det är tråkigt, utan mer för rädslan att vara sämst. Jag var sämst, men F-N så skoj vi hade. 

Insåg även att det gick betydligt bättre för Ida om jag stod vid hålet så hon fick en träskalle att sikta på. 

Nästa mål var badet, för ett kvällsdopp. Givetvis kunde vi inte passera en linbana utan att åka lite, även om det pirrade rejält i magen.
Barnasinnet ska man ju ha kvar så länge man bara kan. 

Sammanlagt blev det 1 mil lång promenad, utan minsta gnäll om onda fötter, skavsår, att det var tråkigt att gå etc. Bara glada miner och skratt.

Det enda minuset med att promenad med dottern är att man tydligen inte får titta på lättklädda karlar..

Känslan när någon annan ser förändringen..

Visst är det en härlig när någon du inte sett på länge märker att du gått ner.

När det syns utåt att du kämpat och gått ner i vikt. 

Men när någon kommer fram och säger det syns att man mår mycket bättre. Att de märkt att förändringen inte bara sitter i vikten utan även i det mentala.

Sånt gör mig både glad, rörd och lycklig.  

Körde ett pass på 24-7 med My idag. Kändes riktigt skoj att komma igång igen. Så mycket lättare om man har någon att gå med.

3/9 så träffar jag min PT för första gången.
För att dagen efter åka till Ekolsunds slott igen. 4 dagar med underbara människor, träning och föreläsningar.
Ska bli så grymt skoj. 

En sak är säker, håller den här värmen i sig så lär jag packa med mig en fläkt eller två :)

Vila är ett måste...

Kroppen behöver vila också..

Därför tog jag igår fakta på något som sades på hälsocampet.
"Ta för vana att gå och lägg er samtidigt som barnet/barnen en gång i veckan"...

Så igår somnade jag strax efter 20.
Sen att dottern  nästan är tonåring och har sommarlov och inte alls gick och la sig samtidigt som mig, det kan kvitta.0

Jag sov gott och känner verkligen att jag behövde det :)

Idag kom mailet från PT-Ida. Första mötet är bokat, och fler blir det.
Ser framemot detta men lite skräckblandad förtjusning.

Imorgon blir det träning med My och eventuellt Ullis. Ska bli skönt att komma igång igen.

Ibland är det okej att inte göra något alls.

Utmaning: klänning i en vecka: 7/7

Efter gårdagens promenad så fick jag mig en rejäl utmaning idag.
Att inte göra något på hela dagen och samtidigt inte få dåligt samvete.

Så dagen spenderades på soffan, jag och mina tankar och foten i högläge. 

Känner mig riktigt snäll mot mig själv.
Inga hårda ord och nedvärderande tankar om mig själv. 

Foten känns mycket bättre nu ikväll vilket betyder att den stående utmaningen kan utföras. :)

https://www.youtube.com/watch?v=r6JDNhaEwJ4

1,5 mils promenad med bästa sällskapet

Utmaning: Klänning hela vecka (med en liten tvist) 6/7

Hittade ingen klänning som passade för dagens långpromenad, så det fick bli en kjol istället.

Vilket jag tycker är 100 gånger värre än en klänning, men jag klarade av det också. 

Den utmaning jag hade tänkt för mig själv blev aldrig av idag. Behöver bearbeta den lite mer.

Istället blev det en långpromenad med Malin, världens bästa kusin och promenadsällskap.
Tack, för att du påminner mig att tänka allt positivt.
Utan dig så hade promenaden aldrig blivit 1,5 mil lång.

Fatta!! Jag har gått 1,5 mil.
Min fot hatar mig dock en del nu, och den lär ju hata mig ännu mer imorgon. 

Men vet ni ikväll skiter jag faktiskt i det. För JAG har gått 1,5 mil.

Vi hade planer på att klättra i nätet när vi väl kom fram till parken.

Men där var det ockuperat av två tonårstjejer så pratade killar, så jag tyckte att vi kunde låta bli att störa.

Vi kopplade i stället av i varsin kinagunga. 

Tid för mig själv.

Utmaninng: Klänning hela veckan 5/7

Det där med klänning, det är ju ganska så skönt faktiskt.
Tankarna jag hade innan är i princip bortblåsta.
Istället så lyder tankarna "Jag behöver fan fler klänningar". 

Fredagkvällen har spenderats med mig själv. Vi har ganska bra konversationer nu för tiden, vettiga sådana och vi klankar inte ner på varandra lika mycket längre. 

Underbar känsla att klara att spendera en kväll själv utan att ha en enda negativ tanke. 

Imorgon ska jag försöka ta ett kliv ut ur komfortzonen och göra en av de saker som ger mig mest panik.
Men det är imorgon det, ikväll så det lugn och ro som gäller. 

Förövrigt så bjöd de på fredagsfika på jobbet.
Att de handlar melon och ställer fram som alternativ uppskattas massa.
Och lite extra glad blir man när man kommer tillbaka till sin plats och ser att man blivit serverat en alldeles egen tallrik med melon.
Tack! 

Höra sin egen röst och låta bli att slå på sig själv

Utmaning, klänning hela vecka: 4 av 7 avklarade.
3 dagar kvar

I övrigt bjöd dagen på en av de största utmaningarna.

Varje månad så har vi möte med vår teamleader och får sitta ner och lyssna på inspelade samtal med oss själva. Jag har alltid så svårt att ta dessa möten seriöst, sitter mest och tänker på hur jäkla fjantig jag låter.

Idag kom Pernilla och hämtade mig så där spontant.
Hade inte fått någon förvarning om detta, vilket i och för sig var bra.
Hann inte måla upp alla olika scenarios och slå på mig själv så där i förväg, så där som jag alltid gör.

 Så fort jag hörde ordet möte. Så tog jag några djupa andetag, givetvis genom näsan (högra näsborre jobbar fortfarande hårdast), tömde huvudet på alla tankar, sträckte på mig och gick med bestämda steg in.

Jag lyssnade på alla tre samtal och tog åt mig av all feedback och allt bra som sades.
Och vet ni vad jag låter inte så där fjantig som jag alltid tyckt och jag slog inte på mig själv en enda gång.

Förövrigt så måste jag bara tala om hur tacksam jag är att mina chefer inte längre trycker upp glasspaket under näsan på mig och frågar om jag vill ha en glass.
TACK! 

En vecka i klänning...

I måndags när jag vakna så kände jag för att utmana mig själv. 

En vecka i klänning. 

Eller ja ha klänning på sig är ju inte det svåra. Utan att undvika de tankarna jag brukar ha. 

Har haft några dumma tankar men lyckades avbryta dem illa kvickt. Så det är absolut på rätt väg.

Undra förresten om jag har klänningar så det räcker hela veckan?

Ett steg i rätt riktning, ett steg ur komfortzonen.

Idag tog jag beslutet att jag helt enkelt bara skulle med på nästa hälsocamp.
Blir en fattig månad, men det är det helt klart värt det, flera gånger om <3

Går runt och sjunger och småler hela tiden.
Var så inne i mitt eget lyckorus att jag lyckades sätta igång brandvarnaren när jag ordnade med morgondagens middag så här lite i förväg.

Pratat med min dotter, om ägg och nektariner..
När hon tittade på mig med sorgnas ögon och sa "mamma jag är ett ägg". Så insåg jag att jag inte är ensam i denna resa. Jag måste lyckas, inte bara för min egen skull utan för hennes skull.

Efter pratstunden så fick vi för oss att gå på en promenad.
Vilket slutade i ett riktigt träningspass med utfallsgång, armhävningar mot träden, höga knän etc. Hon är en riktig slavdrivare den där ungen.

Vi avslutade det hela med att utmana oss själva och klättra upp i klätternätet i parken.
Vi lyckades, inte bara en gång utan 2 gånger.. Yay!!

Hälsocamp på Ekolsundsslott

I torsdags åkte jag mot Ekolsunds slott. Var så enormt nervös och hade så grymt ont i magen. Så nervös att jag var nära att kräkas.
Jag skulle spendera 4 dagar med människor jag aldrig sett, jag skulle dela rum med en främmande människa, träna klockan 6 på morgon, testa nya saker som kickboxning.
Tankarna som malde var:

"Vad hade jag gett mig in på?"
"Hur kom jag på denna ide?"
"Detta är för jobbigt, jag åker hem"
"Jag kräks"
"Vad ska alla andra tycka och tänka"
"Jag kan inte"
"Jag vill inte"

Men med enormt stöd från min underbara unge och min bror så tog jag mig ditt, med andan i halsen och bultande hjärta.

Började prata med några andra, eller vänta nu de började prata med mig. Jag är ju inte sån som pratar med folk jag inte känner.
Många kände precis som jag, mycket släppte. Jag kunde andas igen.

Vilken känsla.. "Jag gjorde det", lilla jag tog mig dit. Jag överlevde..

Första träningspasset var kickboxning. Jag hade suttit hemma i veckor och ältat "det där kan du inte göra med din fot","du kommer göra bort dig".

Det släppte fort när Maja, som jag delade rum stod där och tog emot slag och sparkar och bara peppade mig, hjälpte mig och stöttade mig. En vilt främmande människa som faktiskt trodde på mig.
Vilken ögonöppnare menar om hon tror på mig, varför kan jag då själv inte tro på mig?

Morgonen kommer, det var riktigt tufft att gå upp så tidigt. Tankarna malde:
"Åh, ska vi springa? jag springa?  erhmm 5 st bu... va sa du att vi skulle görat? Nej du Linda nu är det kört"

Nollställde hjärnverksamheten och ersatta alla ord med "jag kan, jag vill och jag tänker fan slutföra detta".
Och jag gjorde det, ska jag vara ärlig med ett riktigt leende på läpparna.

Nu är det dags att utmana min komfortzon. Ge alla hjärnspöken en smäll så de flyger.

Resan från ett ägg till en nektarin börjar nu!