Tacksamhet..

Hade tänkt att ta mig en slappa hela dagen på soffan-kväll.
Men kom ut på en 6,5 km lång promenad.
Underbart skönt att få sortera upp lite tankar i huvudet.

Ibland är jag så instängd i min egen lilla bubbla, att jag inte inser hur underbara människor jag har runt omkring mig.

Familjen, vänner, arbetskamrater och alla i facebook-gruppen "Körbaraköör ända in i kaklet".

Tack för att ni finns där i bra stunder, i jobbiga stunder. I vått och torrt. 

All kärlek till er <3

Bästa dagen på länge..

Denna dag är så nära perfekt som den kan bli. 

Starten blev en underbar frukost, dock serverades den vid lunch tid. Då någon valde att sova bort hela förmiddagen.

Fick med mig kusinen till gymmet. Vilket jag är oerhört tacksam för, då jag får panik bara av tanken att gå dit själv. Hon trivdes dock mer i det stora gymmet, medans jag kände mig mest hemma i tjejgymmet. 

Så jag fick möjligheten att vara där själv fast ändå inte själv. Det är ett steg i rätt riktning. Behöver bara bearbeta tankarna lite där så kanske jag kommer iväg själv inom kort utan att få panikattacker. 

Efter gymmet så hämtade vi upp min underbara dotter och drog med henne på promenad. För att hon inte skulle känna av hur långt vi gick så delade vi upp promenaden med tydliga och roliga delmål. Första stoppet blev middag på en uteservering i Fruängen. Kanske inte så roligt, men energin behövdes fylla på.

Efter middagen så satte vi siktet på minigolfen i Hägersten. Eftersom att det inte skulle gå allt för snabbt att gå dit så villade jag bort oss lite bland villorna i Mälarhöjden. Men jag slängde mig med lite gatnamn, så jag tror inte att de märkte av att vi var lite vilse.

Jag har inte spelat minigolf sen jag var liten. Inte för att jag tycker att det är tråkigt, utan mer för rädslan att vara sämst. Jag var sämst, men F-N så skoj vi hade. 

Insåg även att det gick betydligt bättre för Ida om jag stod vid hålet så hon fick en träskalle att sikta på. 

Nästa mål var badet, för ett kvällsdopp. Givetvis kunde vi inte passera en linbana utan att åka lite, även om det pirrade rejält i magen.
Barnasinnet ska man ju ha kvar så länge man bara kan. 

Sammanlagt blev det 1 mil lång promenad, utan minsta gnäll om onda fötter, skavsår, att det var tråkigt att gå etc. Bara glada miner och skratt.

Det enda minuset med att promenad med dottern är att man tydligen inte får titta på lättklädda karlar..

Känslan när någon annan ser förändringen..

Visst är det en härlig när någon du inte sett på länge märker att du gått ner.

När det syns utåt att du kämpat och gått ner i vikt. 

Men när någon kommer fram och säger det syns att man mår mycket bättre. Att de märkt att förändringen inte bara sitter i vikten utan även i det mentala.

Sånt gör mig både glad, rörd och lycklig.  

Körde ett pass på 24-7 med My idag. Kändes riktigt skoj att komma igång igen. Så mycket lättare om man har någon att gå med.

3/9 så träffar jag min PT för första gången.
För att dagen efter åka till Ekolsunds slott igen. 4 dagar med underbara människor, träning och föreläsningar.
Ska bli så grymt skoj. 

En sak är säker, håller den här värmen i sig så lär jag packa med mig en fläkt eller två :)

Vila är ett måste...

Kroppen behöver vila också..

Därför tog jag igår fakta på något som sades på hälsocampet.
"Ta för vana att gå och lägg er samtidigt som barnet/barnen en gång i veckan"...

Så igår somnade jag strax efter 20.
Sen att dottern  nästan är tonåring och har sommarlov och inte alls gick och la sig samtidigt som mig, det kan kvitta.0

Jag sov gott och känner verkligen att jag behövde det :)

Idag kom mailet från PT-Ida. Första mötet är bokat, och fler blir det.
Ser framemot detta men lite skräckblandad förtjusning.

Imorgon blir det träning med My och eventuellt Ullis. Ska bli skönt att komma igång igen.

Ibland är det okej att inte göra något alls.

Utmaning: klänning i en vecka: 7/7

Efter gårdagens promenad så fick jag mig en rejäl utmaning idag.
Att inte göra något på hela dagen och samtidigt inte få dåligt samvete.

Så dagen spenderades på soffan, jag och mina tankar och foten i högläge. 

Känner mig riktigt snäll mot mig själv.
Inga hårda ord och nedvärderande tankar om mig själv. 

Foten känns mycket bättre nu ikväll vilket betyder att den stående utmaningen kan utföras. :)

https://www.youtube.com/watch?v=r6JDNhaEwJ4

1,5 mils promenad med bästa sällskapet

Utmaning: Klänning hela vecka (med en liten tvist) 6/7

Hittade ingen klänning som passade för dagens långpromenad, så det fick bli en kjol istället.

Vilket jag tycker är 100 gånger värre än en klänning, men jag klarade av det också. 

Den utmaning jag hade tänkt för mig själv blev aldrig av idag. Behöver bearbeta den lite mer.

Istället blev det en långpromenad med Malin, världens bästa kusin och promenadsällskap.
Tack, för att du påminner mig att tänka allt positivt.
Utan dig så hade promenaden aldrig blivit 1,5 mil lång.

Fatta!! Jag har gått 1,5 mil.
Min fot hatar mig dock en del nu, och den lär ju hata mig ännu mer imorgon. 

Men vet ni ikväll skiter jag faktiskt i det. För JAG har gått 1,5 mil.

Vi hade planer på att klättra i nätet när vi väl kom fram till parken.

Men där var det ockuperat av två tonårstjejer så pratade killar, så jag tyckte att vi kunde låta bli att störa.

Vi kopplade i stället av i varsin kinagunga. 

Tid för mig själv.

Utmaninng: Klänning hela veckan 5/7

Det där med klänning, det är ju ganska så skönt faktiskt.
Tankarna jag hade innan är i princip bortblåsta.
Istället så lyder tankarna "Jag behöver fan fler klänningar". 

Fredagkvällen har spenderats med mig själv. Vi har ganska bra konversationer nu för tiden, vettiga sådana och vi klankar inte ner på varandra lika mycket längre. 

Underbar känsla att klara att spendera en kväll själv utan att ha en enda negativ tanke. 

Imorgon ska jag försöka ta ett kliv ut ur komfortzonen och göra en av de saker som ger mig mest panik.
Men det är imorgon det, ikväll så det lugn och ro som gäller. 

Förövrigt så bjöd de på fredagsfika på jobbet.
Att de handlar melon och ställer fram som alternativ uppskattas massa.
Och lite extra glad blir man när man kommer tillbaka till sin plats och ser att man blivit serverat en alldeles egen tallrik med melon.
Tack!